ogräs-rensning

Jag och min sambo har gjort slut. Det känns jättejobbigt, men samtidigt så har jag den där känslan om att vi kommer bli tillsammans igen. Jag var hos min bästa vän idag och grät ut lite och hon tröstade som vanligt med att det finns många blommor kvar i trädgården eller vad det nu är hon brukar säga. Såna tröstande ord hjälper ju faktiskt ingenting. Jag skiter väl i hur många blommor det finns kvar, det är ju den fula onda tisteln längst bak i trädgården som jag faktiskt älskar men den är ju inget bra. Men det är ju inget som säger att rosen som står kvar och väntar är mycket bättre han, eller solrosen. Jag vill hitta mig en fin blomma som alltid blommar för mig. men samtidigt så är ju den där tisteln som sitter i mitt hjärta. Och även om jag försöker rensa bort honom då och då så kommer det förr eller senare den dagen när jag börjar ge den lite gödning så den ska klara sig ännu bättre i min trädgård. Varför kan inte den jag älskar vara den som är bra för mig? Varför är det bara de killar som jag inte tycker om som verkar vara de bra killarna. Det var en kille som var intresserad av mig för några år sedan och jag gick ut med honom ett par gånger men jag kände redan på ett tidigt stadium att det inte var något för mig. han blev senare tillsammans med en av mina bättre vänner och de har det hur bra som helst. Han behandlar henne verkligen bra och förstår henne på ett sätt som jag inte trodde att någon kille någonsin skulle komma att förstå det motsatta könet. En sån toppenkille skulle jag vilja ha och jag hade ju nästan det, men honom skänkte jag bort. Men det skulle ju aldrig fungera ändå om det inte fanns det där lilla extra mellan oss. Jag tror nog att han kände det, men det var ju mig det var fel på som vanligt då.

Min så kallade pojkvän

Nu är jag så jävla förbannad på min så kallade pojkvän (igen). Jag förstår inte varför han inte bara kan göra som jag säger och göra bra saker som gör mig glad. Nu är han iväg med sina kompisar igen och jag sitter här helt själv. Missförstå mig rätt, jag kräver inte att han ska vara hemma och vara med mig hela tiden, men han är ju ALDRIG det. Jag vet inte hur länge till det här förhållandet kommer fungera. Jag känner mig verkligen inte älskad. Men det är ju så jobbigt att göra slut och flytta isär. Och ännu värre att berätta för alla vad som har hänt och då kommer alla med sina åsikter om jag gjorde rätt eller inte. Sen måste jag ut på köttmarknaden igen. Jag vill inte ut på krogen och träffa fler killar, men var ska man annars hitta dem? Jag vågar ju inte direkt gå fram till någon främling på gatan.

vinter…

Mars månad är ingen rolig månad alls. Ena sekunden så tror jag att våren är här och jag solar näsan på balkongen. Nästa sekund så går solen i moln och det blir minusgrader och hagel. Nja kanske inte riktigt men på ett ungefär så håller det ju på så där. Varför kan vi inte ha ett mera stabilt väder här i Sverige? Så man vet vad man ska klä på sig för kläder innan man går ut. Som det är nu så är ju alltid paraplyet med i väskan från september fram till juni. För man kan ju aldrig vara säker på när regnet börjar falla. Det kan ju vara hur fint som helst och sen slår det om. Speciellt nu innan själva våren kommer. Än så länge så tycker jag att det är för kallt ute för att kalla det här för vår. Jag är fortfarande kvar i vintern.

Dålig dag

Jag får ALLTID vara den som lyssnar. Både på min pojkvän och på mina vänner. Vad är det med mig som gör att de bara kan kasta ur sig alla sina problem och sen bryr de sig inte ett skit om vad jag mår dåligt över. Jag ska komma på bra lösningar så deras liv blir bra, men vad får jag för hjälp. Jag försöker linda in saker så det inte låter så hemskt, medan de bara säger det rakt ut. Jag kan faktiskt också bli ledsen. Bara för att jag inte går omkring och gråter hela tiden så betyder det inte att jag inte har känslor. Jag stänger av mina problem och fokuserar på det som är roligt för stunden. Sen när jag är själv kan jag ju ligga och må dåligt. Det tycker jag fler borde göra, inte stänga in sina känslor, men försöka vara normala bland folk.

lyssna och lyssna

Jag är så trött på att bara lyssna och lyssna. Min killes problem är så stora och mina är ingenting. Han är nog inte ens medveten om att jag har problem eftersom jag inte ens får en syl i vädret. Han ska bara prata om sig själv, åh vad det är synd om honom. Jo det är faktiskt synd om honom men vad hjälper det att sitta och älta allting fram och tillbaka. Om det inte finns något att göra åt problemen just nu så försök tänk på något annat. Annars kommer han bli galen om han ska fortsätta att må så här dåligt. Om jag kunde hjälpa honom så skulle jag, men varken jag eller han kan göra någonting åt det. Att han inte märker själv att han bara pratar om sig själv, det gör mig surast. Om han i alla fall kunde ursäkta sig själv och säga att det är något som han verkligen vill prata om.

Gifta sig i jeans?

Kan man gifta sig i jeans? Nä det tycker jag inte. Inte som tjej i alla fall. En brud ska ju ha en lång vit vacker klänning, annars känns det inte som ett bröllop. Jag kan gå med på olika nyanser vitt eftersom alla har levt olika slags liv innan hmm ni vet vad jag menar. Men jag tycker inte att jeans är en lämplig klädsel. Däremot på en begravning. Då skulle jag kunna ha på mig ett par jeans. Jag har inte haft det nån gång än, men det skulle jag kunna ta på mig. Jag skulle ha svårare att gå på någon annans bröllop i jeans än vad ja gskulle ha att gå på någons begravning i det. Som bröllopsgäst tycker jag att man ska ha klänning på sig eller kjol. Fast det går nog med jeans när jag tänker efer. Det beror nog lite på vad det är för slags bröllop. Om det är ett mer romantiskt sött bröllop så tycker jag inte att jeans passar in i den bilden. Men om det bara är en liten borgerlig vigsel i rådhuset med ett par vittnen då kan man nog ha på sig vad som helst. Men det är ju upp till brudparet vad de vill. De skriver ju oftast på inbjudan vad man ska ha på sig för något och det tycker jag är bra. Så man har ett hum om vad det blir för slags bröllop. Lite tråkigt att komma dit lite halv sunkig och resten är gala klädda. Fast det är väl ingen som går halv sunkig till ett bröllop ändå, man försöker väl ta på sig det finaste man har. Inte så man överglänser bruden såklart, det är en dödssynd. Bruden måste ju vara finast av alla för det är ju hennes dag, ja brudgummens också såklart, men de ser ju ut som de gör, det går ju inte att göra dem så speciellt fina.

J.J.

Va roligt att Janet Jackson är tillbaka med en ny skiva. Jag gillar henne skarpt. Även om hon ser mer och mer mysko ut för varje dag som går så tycker jag ändå om hennes röst. Den är så spröd och fin. Jag kommer definitivt köpa den skivan. Självklart så finns det ju bättre sångerskor än henne. Det är synd att det har gått så illa för Whitney Houston för det är verkligen en kvinna med röst. Hennes röst kan få mig att börja gråta, det spelar ingen roll vad hon sjunger. Det var länge sen jag såg Bodyguard som hon är med i. ska nog ta och försöka leta upp den filmen och gråta en skvätt. För den är verkligen en snyftfilm. Annars så föredrar jag komedier framförallt. Det är synd att jag inte ser så mycket på film nu förtiden. Förr såg jag kanske två filmer varje dag men nu blir det knappt en i veckan. Det känns som att filmer inte ger mig nåt längre. Jag kan inte drömma mig in i dem lika lätt nu som jag kunde då. Jag tycker bara filmerna är löjliga eller också så stör jag mig på skådespelarna för att jag har läst nåt dumt skvaller om dem. Det förstör mycket. Det är samma sak med sångerskor och sångare. När jag läser om alla misstag de gör, som kör rattfulla eller proppar i sig piller, då känns inte deras musik lika bra längre. Med ett undantag för Whitney Houston då, för hennes musik kommer jag alltid att tycka om. Spelar ingen roll hur mycket ho knarkar ner sig, hon sjunger bra i alla fall. Hoppas de får fram nån bra idol i år. Jag tyckte inte om förra årets vinnare, och det var ju förstås för alla hennes misstag i Big Brother.

Underbara fredag!

Igår var en riktigt lyckad fredagkväll. Vi var hemma båda två och kunde verkligen vara med varandra. Konstigt nog var alla telefoner tysta förutom ett litet sms från utestället som bjöd in oss gratis. Men det var allt. Det var som att vi hade sagt till alla vi känner att vi ville vara ifred just då och att de inte fick ringa. För det var verkligen inte nån som hörde av sig. Så vi kunde äta lugnt tillsammans, det var inget jäkt om att han skulle iväg till nån kompis. Det var inte heller nån av mina kompisar som ringde för att få en axel att gråta mot. Vi behövde verkligen den här kvällen tillsammans, speciellt eftersom jag har känt mig lite nere på sista tiden. Det här gjorde att jag kommer orka kämpa för det här, nu när jag kommer ihåg hur bra vi KAN ha det. Sen får vi också se till att vi får det så bra.

Så otroligt besviken.

Är så trött på det här. Jag försöker och försöker och han gör ingenting. Jag har varit borta med jobbet sen i fredags och kom hem igår kväll. Såg precis likadant ut som när jag åkte + ännu värre. Han hade ju lovat att städa upp tills jag kom hem… Han har inte ens tagit ut soporna, bara hängt upp nya plastpåsar på luck-knopparna som droppar och stinker. Inte nog med det, han var inte ens hemma när jag kom hem. Jag ringde honom när jag satt på tåget och sa att jag skulle komma hem vid 9. Han sa att han var hemma men sen när jag kom hem så var lägenheten helt tom (förutom på allt skräp då som fortfarande var kvar). Så när jag ringer honom igen så är han på pizzerian och äter! Hallå? Jag då? Jag var väl också hungrig… Vet inte hur länge till jag kommer orka med det här.